komatroll

Träningsdag. Och tack för det, för eftersom det är urix i helgen kommer jag förmodligen inte kunna träna förrän på måndag. Bouhou. Så därför idag: träna. Och plugga SO. Buärf.

Och jag fick tillbaka mina engelska-prov idag, tralala, mvg på bägge = jag blir förvånad om hon sänker mig i år. Jag ska ju inte klaga direkt.

Perkele. Jag ringde nyss jordgubbsnissen. När jag hörde av mig i mars nån gång var jag tydligen den första som ringde och sökte jobb men nu verkade det som att han bara hade drygt två veckors jobb för mig till skillnad från marie och elins 10 veckor. Mindre bra juh.

Jag och Tove pratar om random och kommer på att hon ju måste städa sitt rum om allt folket ska hem till henne innan vi ska till urix.

Annie says: Men lägg allt shiet i en svart sopsäck, måla lite på den sätt på ett par solglas, så kan du kalla det konst!


Städning á la äni.

Tro det eller ej, men ni kommer härmed slippa läsa om en total förlust för Nosabys del. Tvärtom, vänner. Patrull Greta Gris kom på tredje plats och Patrull Molly Mus kom får första (!) plats. Och för er som inte kopplar namne till vad de egentligen är, så är det namnen på våra två alldeles underbara patrull-patruller. Torts att vi (Greta Gris) under rundan var rätt tveksamma på a tt vi ens skulle ha chans att sluta som en sisådär 6-7a så gick det tokigt bra med tanke på vår vinst. Alldeles underbart måste jag säga.

Hela prylen började i lördags då Nosabypatrullare samlades på idrottshallen i Tollarp. Just det gott folk, Tollarp av alla dessa ställen, en av Skånes största gropar. Därefter vandrade vi på som vi alltid gör. I takt marschaerade vi snart fram till första kontrollen, Hinderbana med Jygge och Uffe. Kan ju inte påstå att det gick bra, inte alls faktiskt. Men bäst som vi ändå är vandrade vi på. Förutom att station 2 som egentligen skulle ha varit chifferstation, var en eldningsstation, vilket även station 3 var, så löpta dagen på som den brukar göra. Eftersom vi nästan startade allra först, kom vi till "lägerplatsen" en halvtimme innan den utsatta lunchtiden. Det vill säga: En jävla massa dötid. Vi underhöll oss själva med Ko-Mihn-Tang i 4-5 timmar, skickligt måste jag säga. På kvällen var det tänkt att det skulle vara tvekamp och liknande, men det blev inte så mycket med det.

Eftersom det den här helgen skulle avgöras huruvida The Ark tog hela Europa med storm eller inte, spändes ett lakan upp på en minibuss så att vi kunde avnjuta den stora finalen. Trots den trevliga tanken var det ingen som kunde rå på vädret, och eftersom jag var kopiöst trött gick jag och la mig cirka jättetidigt.

Patrullscout som jag ju är (det vill säga: ung och dum) sprang jag barfota jag hela kvällen vilket slutade i att jag biercade min fot med en pinne eller liknande. På kvällen gjorde det inte jätteont, så jag gick helt enkelt och la mig med insällningen att det skulle bli bättre framåt morgonen. Det blev det inte. Lite småsvullen och dan känade jag att jag inte var riktigt inställd på att gå resten av rundan. Blev skjutsad av en privatchaufför, fröken Malin, och med våra tillsammans alldeles förträffliga lokalsinnen, not, lyckades vi hitta både till brandstationen och idrottsplatsen. Efter de två första stationerna blev jag hämtad av uffe och satt sedan och väntade på min patrull vi hans kontroll, den sista, chiffer, som hade uteblivit dagen innan. Därefter: ännu mer dötid! Yihoo, inte.

Så där satt vi, lekte och kastade makaroner på varandra och väntade tills prisutdelning. Och tjae, den vet ni ju redan hur den slutade.


Vad vet du om månljuset
Förrän du blivit sönderslagen under det
Och vad vet du om gryningen
Förrän du mött varje morgon
Med sömnlösa ögon


(btw, hela vårt hus luktar isterband. ew.)

Det är helt galet hur snabbt tiden går. det är snart skolavslutning och lov, lov underbara lov. Och låt oss inte glömma urix. Mums.

Fast låt oss tänka på nuet istället, (och inte på urix som är om bara 6 dagar^^) så ska jag på Snapphanefejden imorgon. Som distriktsmästerskap på scouterna, fast med heffligare namn. Ja, det är sant. Och vi har bästa laget, bästa ever. Porris, Livi, Mims, Emma, Jag och jagtrornogdetvaralla. det är bäst, och vi kommer äga sönder hela alltihopa, till och med Färlöv. Nästan kanske i alla fall.
Förhoppningsvis kommer det en blogg på söndag om hur bäst vi var och allt det där, om inte annat får ni stå ut med att läsa om vårt nederlag.

Dagens dag har varit trött och osammanhängande. Eller nej, eller jag vet inte. Skolan var segig, och jag gillar det inte. Försov mig förövrigt till klockan fem över nio då vi börjar kvart över nio. Seg start till och med. Men sen stan och träffa undrbara folket, och sen till friskis och leka workoutomat. Fråga mig inte varför just jag är just en workoutomat, det är Maxans fel.

Och egentligen skulle jag idag cykla till typ blasby, och elda tankar. Men det blev inte, så får kanske bli söndag? Eller något. Men jag ska ska göra det och elda för jag vill vill vill inte ha kvar dem, mina tankar. De är för mycket för mig... Och skrika ska jag, för jag har svalt för mycket för att må bra.


Så tills iövermorgon vänner, håll till godo:

VEM :
Saknar du: Alla som inte är här, kindof. (var inte det där ett jättebra, såraingenallssvar? ^^)
Vill du döda: hitler. eller vänta förresten, han var ju redan död. Men det finns säkert nån scan-nisse eller liknande som skulle förtjäna det.
Rörde dig sist: mams.
Vill du slå: Se svaret till vem jag vill döda.
Vill du kittla: max, om han kunde låta bli att vara sådär jobbigt okittlig!
Kramade du sist: ronja, när hon skolkade från sista biten på friskis
Vill du prata med: what about... einstein?
Skrek du på sist: liridon.
Vill du vara som: en hattifnatt
Sårade dig sist: jag vet faktiskt inte
Gjorde dig riktigt glad senast: underbara älskade vänner
Fick du sms från senast: maxan. för ungefär fem år sedan
Är vackrast på jorden: fina underbaraste vänner och familj.


HUR :
Går du: jag rullar
Svarar du i telefonen: ja annie
Fördriver du tiden: staden, skolan, friskis, datorn
Mycket pengar har du: barnbidragsnivå
Tjänar du pengar: se ovan
Ofta bäddar du sängen: det händer faktiskt... IBLAND!
Många stör du dig på: det finns folk, ja, dock inga namn nämnda
Ofta träffar du din familj: Olika delar av den olika mycket. Mamma och syster marie typ hela tiden. Syster elin när hon är hemma och inte marscherar i stockholmstrakten, syster elsa på tok för sällan, anders så sällan som möjligt och ja, det var i alla fall den närmsta familjen.


TROR DU :
Att du kommer bli något: njae..
På rymdvarelser: lätt.
Att folk tycker om dig: och det frågar ni mig om? nej, det är ute med självförtroende
På ett liv efter detta: kom igen, vi kan väll hålla oss till det vi har nu?
Att fiskar kan tänka: en fisk!
Att du kommer leva länge: vi håller oss till det som händer nu, aight?

VÄLJ :
Katt eller hund: katt. fast om ni skulle locka med en shar-pei hund så skulle jag inte klaga...
Vit eller svart: svart
Varmt eller kallt: värme.
Vatten eller land: vatten.
Sex eller kyssar: närhet i allmänhet
Telefon eller internet: depends.
Musik eller tystnad: musik. jag drunkar i tystnad
Bok eller film: bok.
Leva eller dö: livet



Jag kastar stenar i mitt glashus
Jag kastar pil i min kuvös
och så odlar jag min rädsla
ja, jag sår ständigt nya frön
och i mitt växthus är jag säker
där växer avund klar och grön
jag är livrädd för att leva
och jag är dödsrädd för att dö
men älskling vi ska alla en gång dö
ja, vi ska alla en gång dö
ja, vi ska alla en gång dö

buärf. Kolla in dagens lunch kanske?

Ja usch, jag vet, det var inte alltför länge sedan sen min senaste blogg, men jag måste. Låhg och slökollade på teve alldeles nyss och vad får man se, om inte Scans nya reklam! med sin brand new slogan :
Scan - Bry dig om vad du äter
Så det är alltså det scan vill. Att vi ska bry oss om djuren? Nej, helt fel. De föder inte upp djur, de producerar kött. För tydligen är det skillnad. Det är inte de svenska djuren vi ska bry oss om, det är det svenska köttet.
Jag måste säga att jag inte kan förstå, hur man som levande, tänkande människa, kan förbise det faktum att det kött som "vi" äter, har varit ett levande, låtande, springande, djur. Eller nej, förresten, stryk levande, för egentligen, hur levande låter man ett djur, som endast föds för att gå till slakt, egentligen vara?

               -Avreagering-

Ew. Och just nu får ni klara er utan låt, hänvisar till mitt förra inlägg för dagens känsla.

Ännu en dag, ännu en blogg.

Och jag kan tala om att jag är bäst. Bara så ni vet. För på idrotten, hör till normen att man ska springa golfrundan, ex antal gånger på termin. Och just idag var det ju då dags för första gången för i år. Vilket betyder att man springer samlat den första halvan, och får sedan sen välja tempo. Rundan går första gången inte på tid, men kommer senare göra det och vara en del av betyget.
Givetvis var första gången vi ska springa en regnig onsdag, det vill säga, vi hade gympa som ämne och skulle ut och springa halvnio på morgonen.
O-gympa-människa som jag alltid varit har jag aldrig sprunigt knappt ens halva vägen av denna smått ounderbara runda. Men fethajja, att jag, Annie, sprang hela vägen, med reko tempo! Som sagt, jag är bäst. Bäst på att vara jag i alla fall.
Lite såhär efteråt kan jag ju berätta att rundan inte är mer än kanske 3-4 kilometer, men jag är ändå bäst.


Dagen rullade på efter det, kan dock nämna att jag lite glad och rätt stolt över att ha klarat det var rätt uppåt resten av dagen. På SO:n höll vi på med arbetslivsgrej med vår syo. Det skulle göras något test i något framtidshäfte. Annie blev estetare. Tjae, jag ska ju inte klaga. Det stämmer, och efter det kom media, inte heller det helt fel.
Dock inte sagt att jag definitivt ska läsa bildform, jag är inte så pass dum att jag bestämmer redan nu. Men visst, det tål ju att änkas på.

Och ingen träning blev det idag heller. Näh, för jag lekte med en tove i en stad istället. Och sen en maxan, och sen en massa andra. Det var najs, vi satt i parken, och max blev nobbad av en påfågel... det är sant.

Nu kan jag ju inte direkt påstå att jag faktiskt har något mer som skulle kunna kallas vettigt att skriva om, förutom den ständigt återkommande låttexten. So here it goes, Laleh - Hide Away

I must admit that I
Been feeling so alone
It's what I am
It's what I've been
What I've become

Så var det dags igen. Frågan är bara hur långt dett amer eller mindre meninslösa inlägg kommer bli, då, jag sitter i skolan och skriver. I brist på bättre saker att göra sitter jag här på datahyllan och spanar efter Britt-Marie för att undvika att bli ehm. "upptäckt". Galet folks.


Och i morse var det engelska uppsats. Som jag hade glömt bort. Men det gick ju ändå, och jag skrev nånting om musk. Jag kommer inte riktigt ihåg vad, men det var något med mina smurfhits. Lätt mannen. Men tror det blev rätt bra i alla fall, inte helt fel grammatiskt, och så vidare. Dock är jag rädd för att om jag inte får mvg på denna uppgiften så sänker jag mig till vg.

Hemkunskapen gick bra, speciellt eftersom Christine gick på att jag hade lämnat recept till henne, det var bara hon som hade tappat bort det. D.v.s jag slipper avdrag på mitt praktiska aprov för att jag inte lämnade det i tid. Gött. Och jag är lite efter, vi skulle ha gjort det praktiska provet i mars eller liknande. Ett tag sen var det i alla fall.
Jag kan dock inte påsåt att jag vet vad jag ska göra förnånting, men det reder väll sig. ... Till i morgon hoppas jag.

För er som bevakar min bilddagbok så grattis, bilder från niornas utklädningsdag [idag] kommer upp senare när jag kommit hem. Ungefär hälften av alla killar är inte killar, utan något mer åt det feminima hållet. Det roligaste är de som faktiskt ser ut som tjejer. Och max är söderportare(Söderport = Kristianstads ehm... moderatigaste skola. hejfördomar^^). HAHA. Allas vår lilla vänsterpartist ser übermoderat ut, och ja, det är kul. Han är rätt bra på att vara det. HUÖE. Och Chipsvännen är en sötig humla och massa anant folk är massa annat. Som sagt så kommer bilder upp senare ikväll hade jag tänkt. Massa posing utanför skolan vettni. Och jag ska sno typ chipsans katalog när den väl kommer ut, bara för att.

GAAH! Ojsan, insåg nyss att Britt-Marie sitter där nere och har betygssnack. Hjälp, detta kändes ju lagom grejt. Inte alls. Men visst, sänka lär jag ju inte göra, men ni vet hur det är, man tycker ju inte direkt om att ha betygssamtal. Leskigt

Och jag hade tänkt träna idag. Igen. Perhaps att toveälskling ruinerar dom planerna för mig, det mräker vi välan. Men förhoppningsvis inte. Jag vill jag vill.

Nu gott folk när ni förhoppningsvis genomlidit min inte alltför relevanta blogg, så har det dragit ihop sig till låten. Idag är det, tro det eller ej, INTE lars winnerbäck som får äran, utan Nick Cave med The ship song. Enjoy:

Your face has fallen sad now
For you know the time is nigh
When I must remove your wings
And you, you must try to fly.

Hah, nu blev ni allt grundlurade. Ni trodde välan att ni skulle få läsa om hur fantastiskt chokladmjölk är och hur bra det är att man kan köpa det i elevcaféet på Nosaby. Men inte då. För nu ska jag berätta en söt liten historia om hur fruktansvärt kul det kan vara att sätta upp chokladmjölk på dörrkarmen så att den trillar ner över folk, och om hur fruktansvärt inte kul det är att får chokladmjölken över sig.

Så, NO var det då ja. Och har man NO med jonte så överlever man inte utan en eller flera "toalettpauser", d.v.s. går runt några varv i skolan och sedan suckandes stå och knacka på dörren till klassrummet i cirkus fem minuter. På väg ut i skolan möter jag danne och liridon, på väg in i salen med varsin mugg chokladmjölk. Lite sorgsen över att missa jontes utbrott över att de tar med sig mat in i klassrummet tar jag ett extra varv eller två. Väl tillbaka får jag, samtidigt som jag öppnar dörren, en dusch av chokladmjölk framför ansiktet (tack danne, tack liridon). Tro det eller ej, trots min kärlek till chokladmjölk, så tycker jag kanske inte jättemycket om att ha det över min nästanbåt, mina byxor och mina skor. Mums.


Och ni får förlåta mitt whinande, men jag behövde det faktiskt. Eller nästan iaf.

Förövrigt har jag tränat, lekt scout OCH gjort krabbelurer, här hemma dessutom. D.v.s. jag är tjock som en tysk get vid det här laget. Mätt.


Och nu kommer vi då till valet av den sedvanliga låttexten. Tro det eller ej, men lätt att det blir en lasse igen. Enjoy:

Vi kan väl vänta lite och se hur det blir,
nej här ska du få höra vad jag tror.
Om vi går åt varsitt håll och får nytt perspektiv,
så lovar jag att vi aldrig möts för världen är stor.

Ehm, ja. Var nyss på friskis och svettis, därav min slta titel på inlägget. Söndags-passet är jobbigt, dels passet, dels att det brukar vara en sisådär fem miljoner människor på passet. Eller nästan, snarare 90-100 pers. Duktigt trångt är det, inget man föredrar.
Musiken är också lite småskum måste jag erkänna. Roger Pontare är ett alldeles lysande exempel på det. "Silverland". Var inte den låten med i melodifestivalen ett år efter han vann eller någo sånt? Och hur kunde förresten han VINNA? Helt obegripligt om jag ska vara ärligt. Jag menar, hur kunde en sådan sak var möjlig?
Och om man inte skulle gå dit för musikens skull så är man ju där för den übersköna tanten(/kvinnan) som studsar upp och ner som en och annan studsboll, alltid i otakt dessutom. Hon ser så obegripligt fånig ut, samtidigt som man inte kan låta bli att beundra hennes enorma energi. För hon studsar verkligen upp och ner, oavbrutet under hela passet...

Hah, jag förstår nog fortfarande inte blogg.se. Jag försöker fortfarande orientera mig något sånär, men det går väll som det går. Och vänta bara tills jag skrivit färdigt detta inlägget, då ska jag pinga det också. Shit, önska mig lycka till, för särskilt bra kommer det i alla fall inte gå.

Jag kan inte påstå att jag vet varför, men det känns.... meningsfullare att blogga här än på helgon.net. Det känns seriösare på något sätt, hur seriöst nu just min blogg kan bli.

Förlåt mig nu, men seriös eller inte, det ska vara en liten meningsfull låttext längst ner efter inlägget, det bara är så det är. Jag hade en lite låtbit som jag hade i tankarna när jag cyklade hem från friskus, men tror ni att jag kommer ihåg den? Nej.

I brist på bättre får det bli lite ur Blåga Ögon med Lars Winnerbäck, bara för att, ja, som ni vet, det måste ju finnas en bit låt längst ner.

Jag kanske talar till mig själv när jag säger
att man borde stanna upp ibland och se
för man lär sig ingenting på att blunda för sitt liv
och bara springa runt och låtsas att man ler

Idag är en sån dära... feelgooddag. Eller inte. Ni vet en sån dag, då man inte vet vad som står på, och inte heller vad man kan göra åt det. Man flyter bara runt i ett vimmel av meningslöshet och skulle göra allt för att börja flyga igen. Jag vill flyga. Inte flyta.

Och hur börjar man egentligen med att berätta om vardagliga saker efter en sådan inledning?

I övrigt är jag sådär äckligt fökyld, vilket givetvis inte gör det hela alltför mycket bättre. Men jag är dock inte tillräckligt sjuk för att låta bli att träna senare idag. Nej, så kul ska vi inte ha det. Medelpass med Johan blir det. Har jag för mig. I alla fall. Jag har friskus period nu, och man får ju hoppas att det håller i sig.

På tal om friskus och liknande kan jag ju berätta att anna, som har fått för sig att jag har nån form av ätstörningar eller liknande, då jag inte äter maten i skolan (hallå, ni ska pröva deras vegmat>.<), skulle pröva att äta lika lite som jag en dag. D.v.s. ingen frukost, knappt någon lunch, och sedan ett större mål mat på kvällen. Hon höll inte ens ut till lunch. Pussy.

Jag är sämst på blogg.se. Nån som är villig att starta bloggskola för mig? Jag kommer verkligen inte överens med den här sidan (höll på att skriva skolan oO). Den säger hejnejbajs och jag säger dumdej. Vi är inte kompisar vi, men det löser väl sig till slut.
Fast kanske inte.
Men med tanke på hur många som läser min blogg, inte, så känns det mer eller mindre lönlöst.

Och äni äter nu. (fisk som jag hade tänkt sluta äta, men går inte så bra när mamma mest bara lagar fisk för att hon nog inte orkar göra vegmat)

kyssen

så, ny sida, ny blogg, ny allting. jag fattar inte. det är invecklat och konstit, men visst, det löser sig vällan efter ett tag...


För att beskriva dagen kan man väll sammanfatta det med ord: mööööh. Eller ord och ord, det var kanske att ta i, men något sånt i alla fall.
Det enda som egentligen hänt förutom att jag gick runt i skolan som ett och annat komatroll. men grejen som hände var att Lisa, min alldeles älskade kontaktlärare (nej, jag ljög!), berättade för mig att hon var tvungen att ringa och bjuda in Anders till mitt utv.samtal. Yäyy. Eller nej, vänta, inte alls. Jag pratar inte med människan. Vad har han och göra på mitt utvsamtal. Och jag berättade dessutom för henne att nej, jag vill inte. Men nej, tydligen så var det så, och då var helt enkelt så! Illa illa... Så jag får se hur jag ska göra. för så fan heller att jag sitter med honom i nästan en timme. Och pratar. FRIVILLIGT.

så nej.


men nu ska jag gitarr. kyssen