Snapphanefejd
Tro det eller ej, men ni kommer härmed slippa läsa om en total förlust för Nosabys del. Tvärtom, vänner. Patrull Greta Gris kom på tredje plats och Patrull Molly Mus kom får första (!) plats. Och för er som inte kopplar namne till vad de egentligen är, så är det namnen på våra två alldeles underbara patrull-patruller. Torts att vi (Greta Gris) under rundan var rätt tveksamma på a tt vi ens skulle ha chans att sluta som en sisådär 6-7a så gick det tokigt bra med tanke på vår vinst. Alldeles underbart måste jag säga.
Hela prylen började i lördags då Nosabypatrullare samlades på idrottshallen i Tollarp. Just det gott folk, Tollarp av alla dessa ställen, en av Skånes största gropar. Därefter vandrade vi på som vi alltid gör. I takt marschaerade vi snart fram till första kontrollen, Hinderbana med Jygge och Uffe. Kan ju inte påstå att det gick bra, inte alls faktiskt. Men bäst som vi ändå är vandrade vi på. Förutom att station 2 som egentligen skulle ha varit chifferstation, var en eldningsstation, vilket även station 3 var, så löpta dagen på som den brukar göra. Eftersom vi nästan startade allra först, kom vi till "lägerplatsen" en halvtimme innan den utsatta lunchtiden. Det vill säga: En jävla massa dötid. Vi underhöll oss själva med Ko-Mihn-Tang i 4-5 timmar, skickligt måste jag säga. På kvällen var det tänkt att det skulle vara tvekamp och liknande, men det blev inte så mycket med det.
Eftersom det den här helgen skulle avgöras huruvida The Ark tog hela Europa med storm eller inte, spändes ett lakan upp på en minibuss så att vi kunde avnjuta den stora finalen. Trots den trevliga tanken var det ingen som kunde rå på vädret, och eftersom jag var kopiöst trött gick jag och la mig cirka jättetidigt.
Patrullscout som jag ju är (det vill säga: ung och dum) sprang jag barfota jag hela kvällen vilket slutade i att jag biercade min fot med en pinne eller liknande. På kvällen gjorde det inte jätteont, så jag gick helt enkelt och la mig med insällningen att det skulle bli bättre framåt morgonen. Det blev det inte. Lite småsvullen och dan känade jag att jag inte var riktigt inställd på att gå resten av rundan. Blev skjutsad av en privatchaufför, fröken Malin, och med våra tillsammans alldeles förträffliga lokalsinnen, not, lyckades vi hitta både till brandstationen och idrottsplatsen. Efter de två första stationerna blev jag hämtad av uffe och satt sedan och väntade på min patrull vi hans kontroll, den sista, chiffer, som hade uteblivit dagen innan. Därefter: ännu mer dötid! Yihoo, inte.
Så där satt vi, lekte och kastade makaroner på varandra och väntade tills prisutdelning. Och tjae, den vet ni ju redan hur den slutade.
Vad vet du om månljuset
Förrän du blivit sönderslagen under det
Och vad vet du om gryningen
Förrän du mött varje morgon
Med sömnlösa ögon
(btw, hela vårt hus luktar isterband. ew.)
Hela prylen började i lördags då Nosabypatrullare samlades på idrottshallen i Tollarp. Just det gott folk, Tollarp av alla dessa ställen, en av Skånes största gropar. Därefter vandrade vi på som vi alltid gör. I takt marschaerade vi snart fram till första kontrollen, Hinderbana med Jygge och Uffe. Kan ju inte påstå att det gick bra, inte alls faktiskt. Men bäst som vi ändå är vandrade vi på. Förutom att station 2 som egentligen skulle ha varit chifferstation, var en eldningsstation, vilket även station 3 var, så löpta dagen på som den brukar göra. Eftersom vi nästan startade allra först, kom vi till "lägerplatsen" en halvtimme innan den utsatta lunchtiden. Det vill säga: En jävla massa dötid. Vi underhöll oss själva med Ko-Mihn-Tang i 4-5 timmar, skickligt måste jag säga. På kvällen var det tänkt att det skulle vara tvekamp och liknande, men det blev inte så mycket med det.
Eftersom det den här helgen skulle avgöras huruvida The Ark tog hela Europa med storm eller inte, spändes ett lakan upp på en minibuss så att vi kunde avnjuta den stora finalen. Trots den trevliga tanken var det ingen som kunde rå på vädret, och eftersom jag var kopiöst trött gick jag och la mig cirka jättetidigt.
Patrullscout som jag ju är (det vill säga: ung och dum) sprang jag barfota jag hela kvällen vilket slutade i att jag biercade min fot med en pinne eller liknande. På kvällen gjorde det inte jätteont, så jag gick helt enkelt och la mig med insällningen att det skulle bli bättre framåt morgonen. Det blev det inte. Lite småsvullen och dan känade jag att jag inte var riktigt inställd på att gå resten av rundan. Blev skjutsad av en privatchaufför, fröken Malin, och med våra tillsammans alldeles förträffliga lokalsinnen, not, lyckades vi hitta både till brandstationen och idrottsplatsen. Efter de två första stationerna blev jag hämtad av uffe och satt sedan och väntade på min patrull vi hans kontroll, den sista, chiffer, som hade uteblivit dagen innan. Därefter: ännu mer dötid! Yihoo, inte.
Så där satt vi, lekte och kastade makaroner på varandra och väntade tills prisutdelning. Och tjae, den vet ni ju redan hur den slutade.
Vad vet du om månljuset
Förrän du blivit sönderslagen under det
Och vad vet du om gryningen
Förrän du mött varje morgon
Med sömnlösa ögon
(btw, hela vårt hus luktar isterband. ew.)
Kommentarer
Trackback
