Workoutoholic
Ehm, ja. Var nyss på friskis och svettis, därav min slta titel på inlägget. Söndags-passet är jobbigt, dels passet, dels att det brukar vara en sisådär fem miljoner människor på passet. Eller nästan, snarare 90-100 pers. Duktigt trångt är det, inget man föredrar.
Musiken är också lite småskum måste jag erkänna. Roger Pontare är ett alldeles lysande exempel på det. "Silverland". Var inte den låten med i melodifestivalen ett år efter han vann eller någo sånt? Och hur kunde förresten han VINNA? Helt obegripligt om jag ska vara ärligt. Jag menar, hur kunde en sådan sak var möjlig?
Och om man inte skulle gå dit för musikens skull så är man ju där för den übersköna tanten(/kvinnan) som studsar upp och ner som en och annan studsboll, alltid i otakt dessutom. Hon ser så obegripligt fånig ut, samtidigt som man inte kan låta bli att beundra hennes enorma energi. För hon studsar verkligen upp och ner, oavbrutet under hela passet...
Hah, jag förstår nog fortfarande inte blogg.se. Jag försöker fortfarande orientera mig något sånär, men det går väll som det går. Och vänta bara tills jag skrivit färdigt detta inlägget, då ska jag pinga det också. Shit, önska mig lycka till, för särskilt bra kommer det i alla fall inte gå.
Jag kan inte påstå att jag vet varför, men det känns.... meningsfullare att blogga här än på helgon.net. Det känns seriösare på något sätt, hur seriöst nu just min blogg kan bli.
Förlåt mig nu, men seriös eller inte, det ska vara en liten meningsfull låttext längst ner efter inlägget, det bara är så det är. Jag hade en lite låtbit som jag hade i tankarna när jag cyklade hem från friskus, men tror ni att jag kommer ihåg den? Nej.
I brist på bättre får det bli lite ur Blåga Ögon med Lars Winnerbäck, bara för att, ja, som ni vet, det måste ju finnas en bit låt längst ner.
Jag kanske talar till mig själv när jag säger
att man borde stanna upp ibland och se
för man lär sig ingenting på att blunda för sitt liv
och bara springa runt och låtsas att man ler
Musiken är också lite småskum måste jag erkänna. Roger Pontare är ett alldeles lysande exempel på det. "Silverland". Var inte den låten med i melodifestivalen ett år efter han vann eller någo sånt? Och hur kunde förresten han VINNA? Helt obegripligt om jag ska vara ärligt. Jag menar, hur kunde en sådan sak var möjlig?
Och om man inte skulle gå dit för musikens skull så är man ju där för den übersköna tanten(/kvinnan) som studsar upp och ner som en och annan studsboll, alltid i otakt dessutom. Hon ser så obegripligt fånig ut, samtidigt som man inte kan låta bli att beundra hennes enorma energi. För hon studsar verkligen upp och ner, oavbrutet under hela passet...
Hah, jag förstår nog fortfarande inte blogg.se. Jag försöker fortfarande orientera mig något sånär, men det går väll som det går. Och vänta bara tills jag skrivit färdigt detta inlägget, då ska jag pinga det också. Shit, önska mig lycka till, för särskilt bra kommer det i alla fall inte gå.
Jag kan inte påstå att jag vet varför, men det känns.... meningsfullare att blogga här än på helgon.net. Det känns seriösare på något sätt, hur seriöst nu just min blogg kan bli.
Förlåt mig nu, men seriös eller inte, det ska vara en liten meningsfull låttext längst ner efter inlägget, det bara är så det är. Jag hade en lite låtbit som jag hade i tankarna när jag cyklade hem från friskus, men tror ni att jag kommer ihåg den? Nej.
I brist på bättre får det bli lite ur Blåga Ögon med Lars Winnerbäck, bara för att, ja, som ni vet, det måste ju finnas en bit låt längst ner.
Jag kanske talar till mig själv när jag säger
att man borde stanna upp ibland och se
för man lär sig ingenting på att blunda för sitt liv
och bara springa runt och låtsas att man ler
Kommentarer
Postat av: Åsa
Skräll att det var Winnerbäck :)
Postat av: Mags
Hehe, det är inte lätt när det är svårt. Hittar du en bra bloggskola, tell me, för jag har fem (det är sant) olästa bloggar.
:*
(Och jag, studstanter är rätt kul, men palla otakt. Aerobics <3)
Trackback