Bra Bättre Bäst
Ännu en dag, ännu en blogg.
Och jag kan tala om att jag är bäst. Bara så ni vet. För på idrotten, hör till normen att man ska springa golfrundan, ex antal gånger på termin. Och just idag var det ju då dags för första gången för i år. Vilket betyder att man springer samlat den första halvan, och får sedan sen välja tempo. Rundan går första gången inte på tid, men kommer senare göra det och vara en del av betyget.
Givetvis var första gången vi ska springa en regnig onsdag, det vill säga, vi hade gympa som ämne och skulle ut och springa halvnio på morgonen.
O-gympa-människa som jag alltid varit har jag aldrig sprunigt knappt ens halva vägen av denna smått ounderbara runda. Men fethajja, att jag, Annie, sprang hela vägen, med reko tempo! Som sagt, jag är bäst. Bäst på att vara jag i alla fall.
Lite såhär efteråt kan jag ju berätta att rundan inte är mer än kanske 3-4 kilometer, men jag är ändå bäst.
Dagen rullade på efter det, kan dock nämna att jag lite glad och rätt stolt över att ha klarat det var rätt uppåt resten av dagen. På SO:n höll vi på med arbetslivsgrej med vår syo. Det skulle göras något test i något framtidshäfte. Annie blev estetare. Tjae, jag ska ju inte klaga. Det stämmer, och efter det kom media, inte heller det helt fel.
Dock inte sagt att jag definitivt ska läsa bildform, jag är inte så pass dum att jag bestämmer redan nu. Men visst, det tål ju att änkas på.
Och ingen träning blev det idag heller. Näh, för jag lekte med en tove i en stad istället. Och sen en maxan, och sen en massa andra. Det var najs, vi satt i parken, och max blev nobbad av en påfågel... det är sant.
Nu kan jag ju inte direkt påstå att jag faktiskt har något mer som skulle kunna kallas vettigt att skriva om, förutom den ständigt återkommande låttexten. So here it goes, Laleh - Hide Away
I must admit that I
Been feeling so alone
It's what I am
It's what I've been
What I've become
Och jag kan tala om att jag är bäst. Bara så ni vet. För på idrotten, hör till normen att man ska springa golfrundan, ex antal gånger på termin. Och just idag var det ju då dags för första gången för i år. Vilket betyder att man springer samlat den första halvan, och får sedan sen välja tempo. Rundan går första gången inte på tid, men kommer senare göra det och vara en del av betyget.
Givetvis var första gången vi ska springa en regnig onsdag, det vill säga, vi hade gympa som ämne och skulle ut och springa halvnio på morgonen.
O-gympa-människa som jag alltid varit har jag aldrig sprunigt knappt ens halva vägen av denna smått ounderbara runda. Men fethajja, att jag, Annie, sprang hela vägen, med reko tempo! Som sagt, jag är bäst. Bäst på att vara jag i alla fall.
Lite såhär efteråt kan jag ju berätta att rundan inte är mer än kanske 3-4 kilometer, men jag är ändå bäst.
Dagen rullade på efter det, kan dock nämna att jag lite glad och rätt stolt över att ha klarat det var rätt uppåt resten av dagen. På SO:n höll vi på med arbetslivsgrej med vår syo. Det skulle göras något test i något framtidshäfte. Annie blev estetare. Tjae, jag ska ju inte klaga. Det stämmer, och efter det kom media, inte heller det helt fel.
Dock inte sagt att jag definitivt ska läsa bildform, jag är inte så pass dum att jag bestämmer redan nu. Men visst, det tål ju att änkas på.
Och ingen träning blev det idag heller. Näh, för jag lekte med en tove i en stad istället. Och sen en maxan, och sen en massa andra. Det var najs, vi satt i parken, och max blev nobbad av en påfågel... det är sant.
Nu kan jag ju inte direkt påstå att jag faktiskt har något mer som skulle kunna kallas vettigt att skriva om, förutom den ständigt återkommande låttexten. So here it goes, Laleh - Hide Away
I must admit that I
Been feeling so alone
It's what I am
It's what I've been
What I've become
Kommentarer
Den är 2,5... ;P
Hide away är bäst förresten, glömde säga det :)